Julbrev och julkort

Att önska varandra god jul är en gammal tradition. Förr gick människor runt till varandras hus och önskade god jul personligen. Senare började man lämna skriftliga hälsningar vid dörren. Eftersom många inte kunde läsa eller skriva var julbrev länge ovanliga.

År 1843 skapade engelsmannen Sir Henry Cole det första tryckta julkortet med hjälp av sin vän John Callcott Horsley. Kortet trycktes i 1 000 exemplar och blev starten på julkort som affärsidé.

I Sverige blev julkort vanliga först när Posten år 1877 införde halvt porto på brevkort. Konstnären Jenny Nyström gav tomten sitt klassiska utseende genom sina illustrationer, och tillsammans med Viktor Rydberg skapade hon dikten Tomten. Hennes julkort blev mycket populära och formade vår bild av den svenska julen.

Julgeten – som blev julbocken

Förr i tiden trodde man att en mystisk varelse smög runt husen i december – julgeten. Han var en sträng julvakt som kontrollerade att alla hade tvättat sig, fått nya kläder och skött sig inför jul. Barnen skulle vara snälla och hjälpa till, annars kunde de hamna på skamplatsen, ”julhuggkubben”.

På julafton kunde julbocken själv klampa in i stugan. Ofta var det en utklädd ungdom med gethuvud och päls som skrämde både barn och vuxna. Han snusade bakom öronen för att se om man var ren, granskade veden och såg till att allt var klart för julen. Som tack bjöds han på kakor, öl och ibland några slantar.

Med tiden förvandlades den skrämmande julbocken till något snällare. En kväll knackade i stället en vänlig, rund man med röd rock och vitt skägg på dörren – jultomten. Han tog över rollen, medan julbocken blev en symbol, som den berömda halmbocken i Gävle som stått där varje jul sedan 1966.

Luciadagen var förr årets mörkaste och farligaste natt. När Sverige följde den julianska kalendern trodde man att solen vände just den 13 december, och därför firades dagen med ljus. Enligt folktron kunde märkliga saker hända: djur kunde tala och kornas horn kunde vrida sig.

Redan på 1700-talet var Luciadagen en stor festdag och sista skoldagen före jul. Man åt extra gott – man sa till och med att man kunde äta sju frukostar, eftersom fastan började dagen efter.

Den första kända lucian med ljus i håret fanns 1764 i Skövde. Traditionen spreds snabbt i Västsverige. Lucia gick runt på gårdarna med ljus och bjöd på mat.

Luciatraditionen är inspirerad av helgonet Lucia från Syrakusa på 300-talet. Hon stod upp för sin kristna tro och blev dödad år 304. Efter sin död blev hon en symbol för ljus, mod och hopp i vintermörkret.

Luciadagen var förr årets mörkaste och farligaste natt. När Sverige följde den julianska kalendern trodde man att solen vände just den 13 december, och därför firades dagen med ljus. Enligt folktron kunde märkliga saker hända: djur kunde tala och kornas horn kunde vrida sig.

Redan på 1700-talet var Luciadagen en stor festdag och sista skoldagen före jul. Man åt extra gott – man sa till och med att man kunde äta sju frukostar, eftersom fastan började dagen efter.

Den första kända lucian med ljus i håret fanns 1764 i Skövde. Traditionen spreds snabbt i Västsverige. Lucia gick runt på gårdarna med ljus och bjöd på mat.

Luciatraditionen är inspirerad av helgonet Lucia från Syrakusa på 300-talet. Hon stod upp för sin kristna tro och blev dödad år 304. Efter sin död blev hon en symbol för ljus, mod och hopp i vintermörkret.

Lusse långnatt, ansågs förr vara årets längsta och farligaste natt eftersom vintersolståndet inföll då enligt den julianska kalendern. Under denna mörka och övernaturliga natt måste allt arbete vara klart – annars kunde den stränga vätten Lussi komma och straffa de slarviga. Folk vågade varken baka eller brygga, och barn skrämdes med att Lussi skulle ta dem om de inte var snälla. Samtidigt trodde man att trollpackor, osaliga andar och den “vilda jakten”, ledd av Jolnar – Odens julnamn – drog fram i mörkret. För att skydda sina djur lade man en grep eller kvast framför stalldörren så att Lussi hade något annat att rida på.

Tusen juleljus
Vikingarna lärde sig att göra talgljus på sina resor, och i Norden smälte man djurtalg och doppade tvinnade lin- eller hampvekar i den. Ljusen brann ojämnt och behövde klippas med ljussax, och de gav en svag doft av kokt kött. Talgljus användes långt in på 1700-talet, tills ljusstöpningen kom, och på 1800-talet började stearinljus bli vanliga – dock mest hos rika. I fattiga hem tändes många ljus bara på julafton, då de skulle brinna hela natten för att hålla onda makter borta. Ljustillverkningen omgavs dessutom av övertro: man fick varken vara hungrig, mätt eller ”luftig i magen”, annars kunde ljusen spraka. De första stöpta ljusen sparades till julafton, eftersom de ansågs ha särskild magisk kraft.

Tomtegubben, eller gårdstomten, sågs förr som gårdens beskyddare – en liten skäggig figur med gråbruna kläder och röd luva, släkt med de underjordiska och trogen gården sedan den först röjdes. Han hade särskilt god hand med djuren, gärna hästen, och krävde gröt och öl varje torsdag för att hålla sig vänlig. Fick han inte sin gåva kunde han ställa till oreda i ladugården. I dag använder vi mest ordet tomte, men föreställningen är densamma: en ibland ilsken men viktig figur som skyddar gården och ibland visar sig genom en skymt av sin röda luva.

Annadagen

Annadagen, minnesdagen för jungfru Marias mor Anna, infaller i december och har länge varit en viktig arbetsdag inför julen. Förr skulle man denna dag tvätta kläderna vita, brygga julöl, lägga torkad fisk i blöt till lutfisk och börja hugga timmer under perioden som kallades timmerbytet. Annadagen var också den stora kakbakardagen, och blidvädret som ofta kom då sades bero på alla ugnar som var igång. Öl var särskilt betydelsefullt: enligt gamla lagar, som Gulatingslagen och senare svenska bestämmelser, hade bönder både skyldighet att brygga öl vid högtider och att odla humle, ibland med hårda böter som följd om de inte följde reglerna.

Pepparkakor
Pepparkakor har varit en del av svenska jultraditioner i flera hundra år, och den 9 december firas pepparkakans dag. Förr bakades pepparkakor bland annat av nunnor, som sålde dem som medicin mot dåligt humör – något som passade den gamla föreställningen att pepparkakor gör människor glada. De äldsta källorna berättar att pepparkakor bakades på Bohus fästning redan 1335, då till drottning Blanka av Namurs och kung Magnus VII:s bröllop. Då innehöll kakorna både peppar och klassiska julkryddor som ingefära, nejlika och kanel.

Maria väntedag

Den 8 december kallas Maria väntedag, eftersom det enligt traditionen var då jungfru Maria trodde att hennes barn skulle födas – nio månader innan hennes egen födelse. På primstaven markeras dagen med en krona som symbol för Maria, eller en öltunna, eftersom man förr började brygga julöl denna dag.

⸻

Julkakor – en gammal tradition

De äldsta julkakorna är bakverk gräddade i järn, som munkar, rullrån och tunnbröd – över 1 000 år gamla. Småkakor som vi idag förknippar med julen, bakade på smör, socker och mjöl, kom först på 1800-talet och var då lyx för de rika eftersom socker, vitt mjöl och bakugnar var sällsynta.

Den egentliga traditionella julkakan på landet var vörtkaka, bakad på ingredienser från ölbryggningen. När bakugnar blev vanliga på 1800-talet kunde alla börja baka småkakor som pepparkakor och sirapssnittar till jul.

Julbord – från vikingafest till tradition

Julbordets rötter går tillbaka till vikingatiden, då man höll jóleblot – stora offerfester för gudarna Frej, Tor och Oden. Gästerna tog med sig mat och dryck, och man åt gröt, lutfisk och gris. Mitt på bordet låg ofta en hel julgris med ett äpple i munnen. Vikingarna åt också blodmat och offrade både djur och ibland människor till gudarna.

När Sverige blev kristet förändrades firandet. Man fastade före jul och när julen väl började fick alla som kom in i huset smaka på maten. Maten stod framme hela natten, eftersom man trodde att de döda släktingarna kom på besök och behövde mat och en sovplats.

På 1900-talet började hotell och restauranger servera julbord några veckor före jul, och traditionen att äta julbord med jobbet växte fram efter andra världskriget. Idag är julbordet en av våra mest uppskattade svenska jultraditioner.

Nilsmässa

Den 6 december firades förr Nilsmässa, dagen för den helige Nikolaus, biskop i Myra i Mindre Asien. På gamla primstavar markeras dagen ofta med en biskopsstav. Nikolaus var känt för sin stora givmildhet och gav hemliga gåvor till fattiga – något som skapade många legender om honom.

Firandet blev särskilt populärt i medeltidens Nederländerna, där barn satte ut sina skor natten mot 6 december för att få gåvor, precis som Nikolaus brukade ge i hemlighet.

När nederländare utvandrade till Amerika följde traditionerna med. Där förvandlades Sankt Nikolaus, via Sinterklaas, till dagens Santa Claus – nu i röd dräkt och med stort vitt skägg.

I Sverige påminde dagen också om att laga sina skor och att se upp för otur, för nu närmar sig Lusse långnatt, årets längsta och mörkaste natt.