Tomtegubben, eller gårdstomten, sågs förr som gårdens beskyddare – en liten skäggig figur med gråbruna kläder och röd luva, släkt med de underjordiska och trogen gården sedan den först röjdes. Han hade särskilt god hand med djuren, gärna hästen, och krävde gröt och öl varje torsdag för att hålla sig vänlig. Fick han inte sin gåva kunde han ställa till oreda i ladugården. I dag använder vi mest ordet tomte, men föreställningen är densamma: en ibland ilsken men viktig figur som skyddar gården och ibland visar sig genom en skymt av sin röda luva.