Maria väntedag

Den 8 december kallas Maria väntedag, eftersom det enligt traditionen var då jungfru Maria trodde att hennes barn skulle födas – nio månader innan hennes egen födelse. På primstaven markeras dagen med en krona som symbol för Maria, eller en öltunna, eftersom man förr började brygga julöl denna dag.

⸻

Julkakor – en gammal tradition

De äldsta julkakorna är bakverk gräddade i järn, som munkar, rullrån och tunnbröd – över 1 000 år gamla. Småkakor som vi idag förknippar med julen, bakade på smör, socker och mjöl, kom först på 1800-talet och var då lyx för de rika eftersom socker, vitt mjöl och bakugnar var sällsynta.

Den egentliga traditionella julkakan på landet var vörtkaka, bakad på ingredienser från ölbryggningen. När bakugnar blev vanliga på 1800-talet kunde alla börja baka småkakor som pepparkakor och sirapssnittar till jul.

Julbord – från vikingafest till tradition

Julbordets rötter går tillbaka till vikingatiden, då man höll jóleblot – stora offerfester för gudarna Frej, Tor och Oden. Gästerna tog med sig mat och dryck, och man åt gröt, lutfisk och gris. Mitt på bordet låg ofta en hel julgris med ett äpple i munnen. Vikingarna åt också blodmat och offrade både djur och ibland människor till gudarna.

När Sverige blev kristet förändrades firandet. Man fastade före jul och när julen väl började fick alla som kom in i huset smaka på maten. Maten stod framme hela natten, eftersom man trodde att de döda släktingarna kom på besök och behövde mat och en sovplats.

På 1900-talet började hotell och restauranger servera julbord några veckor före jul, och traditionen att äta julbord med jobbet växte fram efter andra världskriget. Idag är julbordet en av våra mest uppskattade svenska jultraditioner.

Nilsmässa

Den 6 december firades förr Nilsmässa, dagen för den helige Nikolaus, biskop i Myra i Mindre Asien. På gamla primstavar markeras dagen ofta med en biskopsstav. Nikolaus var känt för sin stora givmildhet och gav hemliga gåvor till fattiga – något som skapade många legender om honom.

Firandet blev särskilt populärt i medeltidens Nederländerna, där barn satte ut sina skor natten mot 6 december för att få gåvor, precis som Nikolaus brukade ge i hemlighet.

När nederländare utvandrade till Amerika följde traditionerna med. Där förvandlades Sankt Nikolaus, via Sinterklaas, till dagens Santa Claus – nu i röd dräkt och med stort vitt skägg.

I Sverige påminde dagen också om att laga sina skor och att se upp för otur, för nu närmar sig Lusse långnatt, årets längsta och mörkaste natt.

Jakten på julstämning

et här med julstämning är så märkligt. Du väntar och väntar, förbereder dig tör jul och plötsligt är den bara där. Det är magiskt. Det är, du vet, känslan av att komma hem..

Hem till jul! Antingen hemma hos mor och far, eller hemma i dig själv. Den varma, trygga känslan av mormors kök och nybakade pepparkakor. Känslan som väcker en saknad, men också fina minnen om det som varit och drömmen om det som ska komma. Det är faktiskt inte magi, det är något med lukten. Pyttesmå svävande molekyler som letar sig in i hjärnan. Vägen till gamla minnen. Det ringer i stora klockor som väcker minnen du trodde sov en evig sömn. Kanske skickar du en tanke till någon som varit eller en tid som flyt?

Det är varken åsynen av ett julpyntat hus eller ljudet av Jul, jul, strålande jul som försätter oss i rätt stämning. Det är lukten av granbarr, eld i spisen och julens många magiska kryddor som påverkar oss mest. Dofterna väcker minnen från tidigare jular och skickar in små molekyler till kontrollrummet i hjärnan där de trycker på små lyckoknappar. Då blir du lite gladare och orkar lite mer. Ja, du kan till och med känna dig lite förälskad. Flera av kryddorna vi använder vid jul har extra många sådana molekyler som hittar vägen till kontrollrummet. Vì har dem i kakorna, på julpyntet, i glöggen och i maten. Vikingarna hade dem till och med i ölen. I deras julmjöd var det inte bara alkoholen som sörjde för den rätta stämningen, de kryddade mjödet med bland annat humle, nejlika och ingefära.

Barabaradagen

Den 4 december firas Barbaradagen, förr markerad med torn och bål på primstaven. (Primstav är en linjalliknande kalender är där viktiga dagar är utmärkta) Dagen hedrar den heliga Barbara, vars liv sägs ha inspirerat sagan om Rapunzel. Enligt legenden låstes den vackra och fromma Barbara in i ett torn av sin far och torterades för sin kristna tro. På väg till fängelset tog hon med en torr gren som mirakulöst blommade den 4 december år 306 – dagen hon dog. Därför kallas blommande kvistar som tas in inför jul för Barbaragrenar. Traditionen var också att denna dag börja spinna och laga vinterkläder inför julens festligheter.

Julrosen

Mitt i vinterns djupa dvala finns en liten överlevare som trotsar kylan: julrosen, Helleborus niger. Trots sitt namn är den inte svart – förutom rötterna – och enligt legenden blev den vit först när Jesusbarnet föddes. I tusentals år har julrosen använts i folkmedicin som ett kraftfullt men farligt läkemedel, känt både som hjärtstimulerande, abortmedel och bot mot parasiter. Torkad rot gav ett våldsamt nyspulver som man trodde kunde rena hjärnan och driva bort både sjukdomar och onda andar. Carl von Linné kallade den till och med fuga demonum – demonens flykt. Lyckligtvis räcker det idag att bara njuta av den som en vinterblommande prydnad.

De magiska nätterna

Under årets mörkaste tid sägs gränsen mellan vår värld och det övernaturliga bli tunn som dimma. Lussenatten, julnatten och nyårsnatten – särskilt när de infaller på en torsdag, Tors egen dag – ansågs extra magiska och fulla av dolda krafter. Då kunde levande döda, vättar och andra väsen röra sig fritt, och den som vågade gräva i nattens mörker kunde kanske hitta en gömd skatt. På torsdagskvällar tog både Tor och gudinnan Frigg vilodag, och även gårdstomten krävde sin gröt och en skvätt öl. Därför skulle man varken spinna, sticka eller hugga ved. De magiska nätterna och torsdagsfriden är gamla föreställningar, långt äldre än kristendomen – en påminnelse om hur nära det övernaturliga en gång kändes.

Julens namn är äldre än vi kan ana. I fornnordisk tid kallades hela perioden från sen november till mitten av januari för ylir, och liknande ord finns över hela Nordeuropa: anglosaxarnas giuli, finskans joulu och engelskans yuletide. Alla pekar mot ett uråldrigt gemensamt ursprung – men exakt varifrån ordet kommer är fortfarande en gåta. Midvintertid firades med blot, högtider fyllda av stark dryck, god mat och offer till gudar och makter. När kristendomen nådde Norden blandades de nya berättelserna med gamla myter, och midvinterblotet flyttades så småningom till den 25 december. Ändå behöll vi det gamla namnet jul, kanske för att våra traditioner och vår fascination för midvintern satt så djupt. Från mörka riter till ljus och förväntan – julen bär fortfarande ekon av sin uråldriga historia.

Visste du att många av våra älskade jultraditioner har rötter långt bortom kristendomen – ända tillbaka till vikingatidens magiska och ibland skrämmande hedniska riter? Långt innan Kristus blev känd i Sverige firade människor midvinter med ceremonier där man offrade både djur och människor för att blidka gudar och andar. Mycket av detta har överlevt i förklädd form: juldrycken, tomten, julbocken och många andra inslag bär spår av en tid då världen ansågs full av mystik och övernaturliga krafter. Genom sagor, myter och traditioner som följt oss genom seklerna får vi en inblick i hur december präglats av övertro och berättelser sedan de tidigaste nordiska högtiderna. Kanske väcker dessa historier en känsla av saknad, förundran eller minnen av någon som inte längre finns hos oss – för just så fungerar berättelser: de knyter samman dåtid och nutid, människor och minnen.
Vi tänkte att vi tillsammans räknar ner till en magisk jul. Vad säger ni om det?

Planering inför 2026?
En del planerar i tid, andra inte. För er som planerar inför 2026 så kommer nästa års marknad, som alltid, bli den 3e helgen i september. 19-20/9.

OBS!! Anmälan öppnar i vår någon gång, detta inlägget är ENDAST information om NÄR marknaden går av stapeln. Om allt går som tänkt 🤩

Ha en mysig första advent 🕯️