Lilla julafton – tvättnatten och julveden

Inför julen tvättades och pyntades huset, ofta på lilla julafton. Väggar skrubbades med enris och koppar och silver putsades. Alla i hushållet badade i samma vatten, som sedan sparades åt de döda. Rena kläder lades fram, för julgeten sades komma på julafton och kontrollera att alla var rena.

Julveden var inte vilken ved som helst, utan hade en särskild betydelse. Den skulle se till att ingen del av huset blev kall eller mörk under julen och samtidigt skydda gården mot olycka och onda makter. Veden bestod av flera träslag, ofta sju, där varje sort ansågs bära på egen kraft. Förutom björk och furu kunde man ta kvistar eller klabbar av träd som ek, en, pil, hägg eller andra magiska trädslag.

Veden skulle helst huggas vid tilltagande måne, gärna med löv kvar, eftersom den då ansågs brinna bättre och ge mer värme. På vissa platser började huggningen redan under natten till julafton. Männen samlades i mörkret med yxor och lyktor, och innan morgonen måste allt vara klart. Den som hade störst vedhög visade både flit och styrka.

Det var viktigt att ingen ohuggen ved låg kvar på gården, annars kunde julgeten eller andra väsen gömma sig där. Om julveden inte blev färdig sades de döda komma och hugga vidare under natten. När vedskjulet var fullt betydde det trygghet och goda tider, eftersom brist på ved under julen spåddes leda till brist på allt annat under året.

När arbetet var avslutat sattes yxan i väggen och två vedpinnar lades i kors på huggkubben. De fick ligga kvar hela julen som skydd mot onda krafter, medan elden i spisen sprakade och höll både mörkret och farorna borta.