Tusen juleljus
Vikingarna l\u00e4rde sig att g\u00f6ra talgljus p\u00e5 sina resor, och i Norden sm\u00e4lte man djurtalg och doppade tvinnade lin- eller hampvekar i den. Ljusen brann oj\u00e4mnt och beh\u00f6vde klippas med ljussax, och de gav en svag doft av kokt k\u00f6tt. Talgljus anv\u00e4ndes l\u00e5ngt in p\u00e5 1700-talet, tills ljusst\u00f6pningen kom, och p\u00e5 1800-talet b\u00f6rjade stearinljus bli vanliga \u2013 dock mest hos rika. I fattiga hem t\u00e4ndes m\u00e5nga ljus bara p\u00e5 julafton, d\u00e5 de skulle brinna hela natten f\u00f6r att h\u00e5lla onda makter borta. Ljustillverkningen omgavs dessutom av \u00f6vertro: man fick varken vara hungrig, m\u00e4tt eller \u201dluftig i magen\u201d, annars kunde ljusen spraka. De f\u00f6rsta st\u00f6pta ljusen sparades till julafton, eftersom de ans\u00e5gs ha s\u00e4rskild magisk kraft.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Tusen juleljusVikingarna l\u00e4rde sig att g\u00f6ra talgljus p\u00e5 sina resor, och i Norden sm\u00e4lte man djurtalg och doppade tvinnade lin- eller hampvekar i den. Ljusen brann oj\u00e4mnt och beh\u00f6vde klippas med ljussax, och de gav en svag doft av kokt … Forts\u00e4tt l\u00e4sa